Lampproblem och mossig förälder - typ jag...!

Jahaja... Onsdagskväll och städning av kontoret väntar, för att vi får nya möbler i morgon. Problemet är bara att alla glödlampor på kontoret tycks ha gått just precis nu och jag har inga sådana specialglödlampor till spotten, och heller ingen till fönsterlampan. Lätt att städa i mörkret.... Inte det nej... Får väl leta reda på en bygglampa som jag sett tidigare i garaget.

Tonåringen tycker verkligen att vi är helmossiga som tycker att hon ska vara hemma kl. halv tolv - mäh... vi har ju lov! är standardsvaret som kommer från henne. Vet du hur pinsamt det är när man är med dem som är äldre (läs killar) och så måste vi hem kl. halv tolv. Typ jaha, det märks att ni bara går på högstadiet som måste hem den tiden osv. Och vi ska ju se skräckfilmer i kväll - vi hinner ju inte. Men hallå när ska ni träffas? Det vet jag inte ännu osv osv osv.

Ja, hej och hå...!

PIMkaos

Höstlovstider för alla skolelever, men inte för pedagogerna. Här bland Piteås pedagoger Pimmas det för fullt... och inte bara i Piteå tydligen... 100 kommuner i Sverige är i gång med PIM just nu. PIM är en satsning från regeringen som Myndigheten för skolutveckling har inscensatt. PIM står för Praktiskt IT/medie kompetens.

Ja, i allafall hade vi en examinationsdag igår för PIM som två av mina kollegor höll i och jag skulle ge feedback till dem som lämnat in sina uppgifter i mina grupper. Inte gick det bra inte... Förmodligen var det ju fler kommuner än Piteå som just denna vecka jobbar med PIM... så pga överbelastning lades PIMbevissidan ner - alltså själva examinationsmiljön.... Jag är faktiskt ngt förvånad att Myndigheten för Skolutveckling inte kunde ha förutspått detta.... Körigt blev det, inte minst för en av mina kollegor som inte hade laddat ner deras ex.upg. 3...precis den uppgiften som skulle redovisas.

Idag funkar det dock något bättre tack och lov... och snart har jag fått in alla examinationsuppgifter 3.

Eldkvarn nästa...!

Idag väntar tapasbuffé på Bryggargatan och så då konsert med Eldkvarn :-)!!! Tillsammans med några av mina arbetskamrater.

Positiva ord

Hittade några gula postitlappar när jag skulle ta fram en bok. Det är positiva ord som mina kollegor har skrivit om mig:

Går in i sin roll till 100%
Kreativ
Har mycket idéer
Glad prick!
Du ger en känsla av att allt är möjligt.
Du kan omsätta ord till handling och reflektera över det som sker.
Gokänsla (alltså go i engelsk mening)
Ordning
Du är intelligent och sprider inspiration omkring dig
Estet!
Disciplinerad!

Hittade inte alla lappar, men bara att läsa dessa är glädjande och själkänslaupphöjande!

Att våga ta risker i livet...

Vi lever ju här och nu... (kanske lever vi fler liv också, vem vet... det återstår att se....eller upptäcka eller vad man nu gör) och det får mig att tänka på att våga ta risker här och nu också.

Ofta drivs vi människor av vår rädsla... tänk om osv. Tänk om om inte fanns! Vad skulle du göra då?

Jag och min man (var så nära att skriva sambo...;-))funderar på ett projekt, en ekonomisk stor kostnad... Jag bromsar, jag vill, jag bromsar och så bromsar jag igen. Har vi råd? Är vi inte riktigt kloka? Och så då tankar som att vi lever bara en gång... så självklart! Men då kommer det här njaet fram igen osv osv osv i alla oändlighet. Jaha, och nu är några i min nära omgivning nyfikna på vad vi går och spekulerar på... men locket är på ett tag till och förmodligen blir det inte av när jag helt och fullt ut dragit rejält i handbromsen!

Samtidigt är jag/vi ju i den åldern då man börjar ha en hel del erfarenheter och en massa kunskaper - både rent privat och yrkesmässigt - så herregud så många möjligheter som väntar runt hörnet egentligen... :-)!!!

Vad är det som driver elakhet?

Vad är det egentligen som driver människor att bil elaka mot sina medmänniskor? Avundsjuka, dålig självkänsla, tunga perioder i deras liv eller vad???¨

Elak är ett negativt laddat adjektiv och det är inte kul att bli utsatt för elakheter. För mig tar det mycket energi och tankekraft när jag blir utsatt för elakhet och speciellt då det inte har någon grund och jag verkligen inte förstår varför överhuvudtaget. Tack och lov är det dock mycket sällan jag blir utsatt. Och ju äldre jag blir så desto mer kan jag markera och säga ifrån och det är himla skönt. Livet går vidare och jag klarar mig så bra utan personer som är elaka.

Jag tycker oftast att det säger mer om den som är elak än den som blir utsatt.

Är du elak - kan du be om förlåtelse? Ibland går man ju för långt i det man säger och gör (så även jag), men är det något jag kan så är det att be om ursäkt/förlåtelse om jag har gjort något galet. Det har jag lärt mig av min pappa. Min fina, gamla, skruttiga pappa som jag tror bara får uppleva en jul till. Det gäller att ta vara på den tiden som är kvar och få den så positiv som möjligt.

Gourmet och silversmide

Jag går en silversmideskurs och det är hur kul som helst! Kommer att vilja fortsätta efter jul känner jag med säkerhet.

I helgen har vi haft gourmet och det var vår tur att stå för fiolerna. Temat för kvällen var Tiki - alltså söderhavstema. Vår bardisk förvandlades till en bar med kulörta lampor och exotiska drinkar. Hawaiimusik och annan söderhavsmusik strömmade ur högtalarna och ett bildspel med tropiska stränder snurrade på.

Vi bjöd på följande mat... då jag orkar ska jag lägga ut recepten i min gourmetblogg:

Välkomsdrink med tilltugg
Mai Tai, bananchips & heta cashewnötter

Förrätt
Kyld avokadosoppa
vispad creme fraiche & pistaschnötter
Champagne

Varmrättsbuffé
Mangoglaserade baby back ribs & vattenmelonsalsa
Romflamberade curryräckor & jordnötssås
Kyckling- & cashewnötsbollar
med papaya & bönsallad
Stekt ananas & kokosris
Öl - Miller

Efterrätt
Kokoscheesecake med
mango & passionsfruktssås
& Moccino & kaffe

All mat var suveränt god!!!

Nu väntar Prisonbreak...!

Björnfrossa....

I eftermiddag var min äldsta dotter ute och red tillsammans med sina kompisar. När de skulle skiljas åt så rider min dotter mot sitt stall här i Bergsviken och de andra tjejerna rider mot Hortlax. Helt plötsligt ser min dotter en björn på ängen nedanför stallet och så ser hon hur björnen tar fart och springer efter de andra tjejerna, som i sin tur ser detta och manar på hästarna i full galopp.

Det hela gick bra, men tänk att björnarna har kommit så nära. Beror det på det finns så många kalhyggen, så att maten tryter och att de då måste komma närare befolkningen.

Barns berättande

Det är härligt när barn berättar och fantiserar ihop historier. Idag har jag haft förmånen att vara med när ett gäng 6-åringar har skrivit lite kortare sagor.

De skrev två och två och fick börja med att sitta och tänka och spåna först. De hade fått en given parameter i sitt skrivande, nämligen att det skulle handla om en figur som heter Trulle - en figur som är välkänd för dem. Sedan var det fritt. Sagorna blev alla olika. Vid ett tillfälle skulle Trulle till Spanien och vid ett annat flyttande han från Småland till Hemmingsmark... bara en sådan sak! Trulle höll även på att drunkna och några barn skrev om när Trulle skulle på utflykt.

Berättandet finns med oss från tidig ålder. När man arbetar med små barn kan man fånga deras berättelser på bandspelare.

Brev från förr....

Idag när jag kom hem väntade en trevlig överraskning.

Jag hade fått ett brev av en granne från Södergatan (där mitt barndomshem låg), som ofta skötte mig när jag var liten. Hon hade städat på vinden och hade hittat brev som jag skrivit till henne när jag var liten.

Det var så otroligt roligt och berörande att få dessa brev. Två av breven har jag inte skrivit själv, men dikterat. Bara att få se mammas handstil igen efter att hon varit död i mer än 20 år... dessutom så har jag inga handskrivna brev från min mamma. Sedan det allra första brevet som jag författat överhuvudtaget. Stora bokstäver, inga stavfel märkligt nog (kanske fick jag hjälp med stavningen - men jag har nog alltid haft rätt lätt med det) och så ritade teckningar - bla en lucia och något inklistrat kort på mig själv. Jag skriver också till henne att min mormor var sjuk igen och låg på lasarettet och att jag tyckte synd om henne som var så ensammen där... samma känsla som jag har nu när det gäller min pappa ... Den biten fanns tydligen med mig redan som liten.

En riktig guldkornsstund har jag haft förmånen att vara med om. Tänk att hon sparat dessa brev... de är ju mellan 33 och 34 år gamla....

Betraktelser om kroglivet....

Rätt oseriöst inlägg, dock saker som fick mig att tänka och reflektera...
Var på tjejfest igår. God mat och trevlig sällskap med högt i tak och mkt skratt. Strax efter tolv bar det iväg in till stan med mig bakom ratten.

Köade rätt länge för att få komma in på en av stadens uteställen och när vi väl var inne så var det hur mycket folk som helst och många personer som var bekanta. Det är rätt intressant att vara ute nykter och studera det som pågår.

Vi hann bara in, så skulle mina väninnor besöka damrummet. Jag väntar utanför, vilket är precis bredvid dansgolvet. Jag blir uppbjuden av en karl, och tänker tja, varför inte - jag gillar ju att dansa, men vad jag inte ser är ju att han är hur onykter som helst... Hur kunde jag missa det???? Går in på dansgolvet och ser då att han är rejält påstruken, och tänker att jag inte ska ha någon direkt ögonkontakt med honom så att han tror att jag är intresserad. Helt plötsligt känner jag hur han skallar mig och ska omfamna mig och dansa typ tryckare och det är en jätteösig låt.... Inte det tänker jag och trycker bort honom omgående! Han mummlar något, och då den låten är slut tackar jag för dansen och går därifrån. Min fundering omkring detta... ponera nu att denna man är ungkarl (det vet jag inte om han är överhuvudtaget), och är på jakt efter någon kvinna - hur kan man supa sig så full då - vem vill följa hem med en sådan man? Han må vara jättefin och jättebra när han är nykter, men det fulla intrycket är ju allt annat än mysigt...

Jag är inte ute på krogen speciellt ofta - det kan gå år ibland mellan gångerna. Jag slås dock av att den finns en klick personer som alltid är ute på krogen och som har varit det de senaste 20 åren. Att de orkar... Själv är jag sliten fast än jag var nykter.

UR och skumma möten....

Kom jättesent torsdagskväll till Stockholm och stöp i säng på hotellet Birger Jarl. Upp på morgonen med siktet inställt på UR. Träffade fyra mediepedgoger och en radioproducent som jag föreläste/workshoppade för och dialogiserade med fram till strax efter halv fem fredagseftermiddag. En klart givande dag sett ur ett mediepedagogiskt perspektiv. Kul att träffa likasinnade!

Hann gå ca 45 minuter på stan innan det var dags att bege sig till Arlanda och flyga hemmåt.

Hann med en del möten... Först sprang jag helt plötsligt på Anna D som jag gått mediepedagogutbildningen med. Sedan träffade jag L:et som är på shoppingresa i Stholm. Det skummaste mötet av dem alla var det med Maria S... Maria är en tjej som gick på Musikhögskolan 1998 och som jag inte träffat sedan dess. På Facebook hittade jag igen henne och vi blev "friends" där så sent som tidigare i veckan. När jag är på väg mot Centralstationen och passerar Åhléns, så går jag rakt på henne! Hej Maria och hon hej...det här var märkligt! Vi pratades vid en stund. Här har vi inte träffats på snart 10 år, vi hittar varandra på Facebook och så träffas vi helt plötsligt IRL inom en vecka! På Arlanda träffade jag en gammal tonårspojkvän dessutom. Så under två timmar blev det en massa helt oförutsedda möten = härligt!

OK, nu är det lördagsmorgon och det är en ny dag med nya möjligheter :-)!