Sunday, January 31, 2010

Hapiness - just to be me

Så var den här söndagen snart till ända... Mysigt att veta att jag kan vara inne och bara göra det jag vill (middagen ska tillagas, men annars inga måsten). En av mina kollegor hade en t-shirt på sig i veckan där det stod: Happiness - just to be me Och det citatet gillar jag! Kanske blir det en ny tavla...!

Annars inte direkt ngt nytt under solen, tja... en del jobbrelaterat förstås. Har blivit omvärldsspanings- och kompetensutvecklingsansvarig på jobbet och det passar mig perfekt! I övrigt drar min längtan till varmare nejder fram starkare och starkare., vilka snart förverkligas! Och ...det känns positivt att jag får fina omdömen för Vedanta, både rent inredningsmässigt och för behandlingarna och temakvällarna :)! Jag är så glad att jag vågade, sen får vi se hur det går. En dag i taget, ett steg i taget... :)

Friday, January 22, 2010

Vem skulle du vilja ha till bords?

Om du fick bjuda in 5 personer till bords - vem skulle du då bjuda in? Det finns inga restriktioner, kända, okända, historiska personer, nu levande eller döda osv. Vem skulle du bjuda in och varför?

Sunday, January 17, 2010

Life is not a race...

Life is not a race. Do take it slower Hear the music Before the song is over...

Thursday, January 14, 2010

Testar att blogga direkt via Word 2007, alltså inne i ett tomt dokument.

Blir spännande att se om det funkar J!

Sunday, January 10, 2010

Flygresor

Bland det jävligaste jag har varit med om i flygväg (förutom nu flygturbulens osv)var när vi åkte hem från Thailand efter att ha firat Millenieskiftet där. Kliver på i Bangkok och allt är frid och fröjd. Döttrarna som då var 7 och 4 år somnade rätt fort när planet lyfte - tack och lov för det!

Framför oss sitter en tonårskille från typ Italien och han har på sig ett par vinterkängor (varför han nu har haft dom med sig till Thailand kan man ju fundera på.) som han tydligen aldrig har haft av sig på ett par veckor förutom just där och då i planet... Det var det mest vidriga fotsvettsstank som jag någonsin har varit med om... Trodde jag skulle avlida och ville bara kräkas. När vi äntligen kände att det stank något mindre så rörde tonårskillen på fötterna och då var det samma visa igen... Hade det varit idag så hade jag sagt till på en gång, i allafall bett flygvärdinnorna om hjälp... Men det gjorde jag/vi inte då... utan vi led i tystnad tills vi svimmade av stanken och sov ett par timmar.