Nu accelererar det verkligen för pappa, och då i mkt negativ mening. Vi måste nog få in honom på något boende. Han ringer till M:s barn och frågar om de vet var hon är och då är hon i lägenheten och så frågar han henne vad hon heter. I natt hade han varit på väg ut och leta efter M. Den stackaren får inte sova och blir som ett vrak... Situationen håller på att bli mkt ohållbar. Det är akut helt enkelt.
Det är så vansinnigt tråkigt att se sin pappa försvinna bit för bit, fast än han lever. Nu kan jag ångra att vi aldrig har kommit till skott och gifta oss, och om vi väl gör det så vet kanske pappa inte var han är eller vem vi är.
I morgon ska jag följa med till doktorn. Vi får höra hur det blir...
No comments:
Post a Comment