Pappaföljetången fortsätter...

En fantastikt härlig dag ute - en riktig vårdag, men i sinnet är det tyngre... Vi talade med hemtjänstassistenten och sa att vi hellre önskade ett annat boende inne i stan, där de gamla har en egen liten lägenhet. Dessvärre har det framhållts som om pappa är rymningsbenägen. Han har gått ut två ggr, utan att säga var - den ena gången för att köpa sig vinterskor, vilket han också kom hem med och den andra gången tror jag att han var på väg till ett av mina syskon. Vid båda tillfällena har han dock kommit hem. Det är inte så att han har varit ute och irrat direkt. Tack vare denna sk. rymningsbenägenheten, så kan pappa inte få bo där vi önskade. Personalen har inte resurser att hålla koll på honom, än mindre vara ute på stan och leta efter honom. Så nu erbjuds han ett annat boende. Rent utemiljömässigt mkt fint, men enligt en syster som är mer bevandrad i äldre boende så är det inte ett toppenalternativ. Dessutom erbjuds han en plats redan till veckan... Herregud han vet ju inte ens om att han ska flytta. Hur grymt är inte det på en skala.... Dessutom tycker hans sambo att det är vi som ska berätta det hela.... men det måste ju ändå komma från henne. Det är ju hon som inte orkar och vill något mer. Givetvis ska vi stötta hennes beslut, men det måste ju komma från henne. Vi ska nog ha ett möte till ang. pappa ikväll. Nödvändiga möten, men inte kul... Tänk om han får en hjärtinfarkt och dör när han får kännedom om detta...