Undra just om jag skrivit om detta tidigare??? I sådana fall kommer en repris....
Min mamma dog ju den 3 november -86. Jag hade hunnit flytta hemifrån, men flyttade hem på veckorna (då min dårvarande pojkvän låg i lumpen), så att pappa inte skulle vara så ensammen. Det här måste ha varit i november/december någongång samma år. Jag och pappa sitter hemma i huset och har tänt ljus, bland annat i borsdlampan ovanför köksbordet. En sådan där lampa med stora ljuslyktor runt om. Vi satt och pratade om mamma. Helt plötsligt knäpper det till i en ljuslykta och ner på bordet ramlar ett glashjärta... Glaset har alltså gått sönder mitt på. Vi tappade konceptet och bara tittade på varandra. Denna händelse hade jag glömt bort till ca för 2 år sen, när jag sitter hemma hos en av mina bröder som numera har denna lampa i sitt kök. Sitter och tittar på den och ser glaset där det mitt i är ett hjärta. Hur förklarar men den händelsen? Visst en spänning i glaset, men mitt i och i form av ett hjärta???
Kanske fanns hon med oss just där och då?
Det vill jag tro att hon gjorde. ganska många vittnar om hur närvaron av de botgågna är som mest tydlig under det första året. Kanske får man lite tid att avsluta och vaka över sina närmaste innan man är död och borta för alltid.?
ReplyDeleteJag tror nog att att man finns kvar, och aldrig är borta för allitd... men om det är så kan jag inte veta. Jag gillar reinkarnationstanken...
ReplyDelete