Måste bara....

... klistra in fredagens krönika i PT. Man kan tro att det handlar om vår äldsta dotter!

Tur att det finns sommarjobb

Det är klart att man unnar sina barn sommarlov och vila. De små liven måste ju få ta igen sig efter ett långt och tufft skolår.
Tidiga morgnar, ofta ska de vara i skolan redan halvnio. Haja, halvnio! Sovmorgon är det bara en eller två dagar i veckan. Och långa dagar, ibland nästan till fyra, så visst har man förståelse. (Det är nu synd om de små liven... min kommentar)

Knappt några lov, bortsett från höstlov, jullov, sportlov, påsklov och ett par små lov till plus några studiedagar här och där. Det är tuffa papper. Tro mig, jag har själv gått i skola.

Så det är onekligen tur att det finns sommarlov för alla utbrända barn. Tid för vila och rekreation. Och sömn, massor av sömn. I vart fall om vi pratar tonårsbarn.

Många tonårsföräldrar vet vilken prövning ett sommarlov kan vara. Plötsligt ska det ruckas på regler och tider. Tonåringar är ofta väldigt pigga på kvällar och nätter, men otroligt trötta på morgonen. Som blodlösa vampyrer ligger de utslagna. (Jajamänsan!!!)

Har själv haft semester den här veckan i syfte att måla, men det har gått lite halvknackigt. Tack regnets makter. I syfte att få liv i tonårsdottern har vi gjort upp om att hon ska hjälpa till med målningen. Något som hon förvisso inte obstruerat, men när det blev tal om att stiga upp i rimlig tid för att komma igång med arbetet blev det suckar och stön. (Så är det!)

"Jag väcker dig klockan åtta", testade jag och möttes av en traumachockad blick.

"Jag har ju sommarlov", kved hon och började leta numret till Bris. (Precis dom orden säger vår dotter)

En morgon väckte jag henne klockan tio och sa att det var dags att stiga upp. När hon tittade på klockan förbyttes hennes sömndruckna blick till panikartad vantro.

"Varför", gnällde hon uppgivet.(Är det C:et han skriver om????)

I det läget vill man dra till med sin egen barndom då man fick hjälpa till med allt från ogräsrensning till slåtter, men är det något jag lärt mig så är det att tonårsbarn inte är mottagliga för historier från stenåldern. Men i helgen ska det målas och det ska börjas i tid.

Tonåringar och sommarlov, ja. De kan gå en hel dag och dra, men framåt kvällningen börjar telefonen gå varm. Det är grillfest och kvällsbad och videokvällar och moppeträffar. Dotterns kompis M blåser in på tomten med moppen och kliver av med andan i halsen. Det är en kul tjej som så att säga tillhört familjen sedan fyraårsåldern. Förr var hennes humör som en vulkan emellanåt, men nu tycks det vara lugnt. I alla fall hemma hos oss.

Och bara så du vet M, det finns en målarpensel för dig också.

Det som är räddningen för många hårt prövade tonårsföräldrar är sommarjobben. Dottern har fått tre veckor i juli och äldsta sonen har fixat jobb hela sommaren. Sommarjobben sätter käppar i hjulen för den totala dygnsförvandlingen och tvingar även nattugglorna i säng i rimlig tid.

Men jag vet inte om tidningsutbärning är att rekommendera. Eller det är det ju. Grejen var bara att sonen körde det förra sommaren och hans geniala ide var att då behövde han inte lägga sig före.

"Jag går direkt till jobbet och sedan sover jag på förmiddagen", sa han med något nyfrälst i blicken.

Vi lyckades delvis avstyra och efter några dagar insåg han att konceptet inte skulle hålla hela vägen. Så än en gång, tack för sommarjobben till våra stackars skolarbetande barn.

___

Jag tycker att detta är en klockren krönika! Det är nog många tonårsföräldrar som känner igen sig. Vår dotter var hemma med ett gäng killar och tjejer i fredags och alla skulle sova här... ja sova och sova... klockan halvåtta lördagsmorgon hade då inte våran dotter lagt sig!!! Jag fattar inte varför det är en sådan sport att vara uppe hur länge som helst. Behöver jag tala om att hon var som en zombie igårkväll när vi var bortbjudna på middag? Visst jag har själv varit tonåring, men jag har väl förträngt detta med att vara uppe så länge som möjligt, jag minns inte att jag var så - men det kanske jag var...