Pedagogiska minnen

Jag är en av PIM-handledarna i vår kommun. (PIM - Praktiskt IT-mediekompetens, som är ett initiativ av Myndigheten för skolutveckling, som vår kommun har ingått ett avtal att vi ska genomföra till nivå 3)

Uppgiften i nivå 3 handlar om att beskriva ett pedagogiskt minne och idag har jag sett en sådan fin bildberättelse som handlar om hur förskolebarn löser en uppgift som ett av barnen fick. Det låg en hoppstylta (en sådan där som ser ut som en hink med ett snöre) utan för staketet. Ett barn fick i uppgift att hämta tillbaka det in på förskolegården, men fick inte klättra över staketet. Då började en väldig process där flera barn blev engagerade. De provade en och en. Ett ben stack ut under staketet för att få tag i snöret och se det lyckades, men när hinken kom nära staketet så tog det stopp. Ja, flera olika modeller provades, tills någon av dem kom på att man kunde ju samarbeta.En av flickorna säger: Vi måste hjälpas åt, och hjälps vi åt så fixar vi det! Och se det gick!

Ja, det brukar sannerligen gå bättre när man samarbetar :-)! Det är inte utan att jag längtar efter att jobba med barn igen...!!! Himla tur dock att jag träffar barngrupper mellan varven, men jag skulle gärna vara mer i förskolan.

Klistrar in ett mycket tänkvärt citat som kommer från Anne-Marie Körling, som har en mycket läsvärd blogg.

Barn har inte livet framför sig – de har livet i sig!