Home again! Några erfarenheter rikare...! Har bland annat ätit grodlår! Hm.... det smakade inte så mycket, lite kycklingaktigt kanske. S:et var mkt skeptisk kan jag säga, men till slut tog hon mod till sig och vågade provsmaka. Båda två är helnöjda med trippen till Umeå, fast den äldre inte ville följa med när vi sa att vi skulle åka i väg. Herregud ska ingen annan familj följa med? BARA VI?? Var frågor som kom från henne. Men när vi väl kommer oss i väg brukar hon och lillasyster ha rätt trevligt tillsammans. Typ går armkrok, skrattar och samtalar.
Lite shopping blev det - mest och DYRAST blev det för min kära sambo. Och han som ingenting skulle ha eller behövde... Tja, så kan det gå.
Jag har lyckats sova mig till en rejäl revbensupphakning på högersida... Hur lyckas man egentligen med det? Tur att jag sedan tidigare har en tid inbokat hos en massör, lite senare idag.
Jag och S:et satt på ett fik idag och fyllde på lite energi med en cola i högsta hugg. En hel del människor hann flanera förbi. Vart är egentligen alla människor på väg? En del ser så målinriktade ut, andra går omkring till synes lite mer planlöst - men har nog dock ett mål i slutändan i alla fall. Tänk om vi alla skulle stanna upp ibland när vi är så där målinriktade, kanske till och med prova att böja på benen och se världen ur ett barns perspektiv eller kanske rättare skrivet ur ett barns höjd/synvinkel... Tänker på då jag och några 4 -5 åringar var på stan för att de skulle fotografera deras tolkning av vår stad som sedan skulle resultera i en utställning. Senare när vi skulle titta på bilderna tillsammans (jag hade hunnit tjuvkika på dem först själv, och tyckt att en bild var "dålig", så mkt skugga och mörk - nja den platsar inte till utställningen osv...!) så tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte sa ngt utan istället formulerade mig så här: "Hur kommer det sig att du tog den här bilden?" Svaret jag fick var detta: Vet du, jag såg att det var en monsterskugga!!! Då han sa det, såg jag exakt samma sak. Det var ju en stor monsterskugga över ett av höghusen i stan...! En klockren monsterskugga!!! Det såg jag inte när jag själv tittade på bilden. Alltså; stanna upp böj på benen - se världen ur ett annat perspektiv! Vi vuxna missar så mkt! Och har så mkt att lära av barn!!!
Nu ska jag gå på promenad med en STOR fyrfotad vän...!
Nä huvva, man vill ju inte rikera att få syn på monsterskuggor....buääää
ReplyDeleteMen visst har du rätt, gick på knä genom mitt eget kök häromdan, sida vid sida och jämnlång med min 5 åring. Helt klart en annorlunda vinkel.