Söndagar

Jag gillar söndagar. Vill helst inte ha ngt inbokat då, utan bara känna att dagen är fri att använda hur jag vill. Har varit ute och gått i skogen idag. Alla dofter och färgnyanser som finns i skogen fyller mig med energi. Fåglarnas kvitter spelar sin egen melodi. Och då jag går där känner jag att jag skulle kunna vara ledig hur länge som helst. Tänk om detta med pengar inte skulle styra en så mycket... Jag gillar mitt jobb och trivs, men ibland snurrar det lite väl fort och mycket. Fick frågan i fredags om jag inte ska skriva en D-uppsats om t ex små barns fotografier och göra ngnsorts bildanalys. Det finns ju inte så mkt forskning på området media och IT och små barn, och det skulle det behövas. Inte minst med tanke på vår regering som har tänkt göra om pedagogutbildningarna, så att de som läser för att bli pedagog i de lägre åldrarna inte ska ha behörighet till att forska utan måste först då komplettera med en magisterexamen. Hur tänker man då, vad har de för kunskapssyn och syn på små barn är frågorna jag genast ställer mig och blir på samma gång riktigt irriterad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men nu ligger det till så här att jag inte riktigt känner för att grotta ner mig i en massa teorier, och ska jag läsa 20 poäng, så måste jag ju vara tjänstledig... Jag har redan 5 års högskolestudier och en himla massa studielån. En blandning av teori och praktik är mer min melodi. Däremot skulle jag gärna ha en förmiddag i veckan i barngrupp eller så här... skulle kunna tänka mig att jobba förmiddagar i barngrupp och "forska" på eftermiddagar, samtidigt som jag ju förstås vill vara kvar på mitt jobb där jag supertrivs och så vill ju förstås den andra sidan av mig jobba med alternativa behandlingsmetoder, föreläsa ordna hälsoresor, ha ett floatingcenter och ayurvedisk center osv. osv. osv. Detta går inte riktigt ihop!

Dagens fundering? Vart leder alla vägar? Till Rom... eehh tror inte det. Ibland är man på villovägar (både mentalt och rent fysiskt) ... Det kan vara spännande, utmanande, irriterande, lärorikt osv. Men en sak är säker då man är på villovägar - man upptäcker saker som man inte skulle ha gjort annars. Det får mig också att tänka på att många karlar vägrar fråga efter vägen om det nu är så att man är på villovägar rent fysiskt alltså. Tänker på då vi var i Skåne och helt hade kört bort oss. Någon icke nämnd person börjar bli rejält hungrig (och läs ilsken... alltså jag) vill nu tillbaka dit vi campar. Men chaffören tycker vi ska köra och är inte alls intresserad av att stanna och fråga någon. Tillslut måste vi tanka, stannar på en mack och jag tycker att han ska fråga när han betalar bensinen - men icke det... Givetvis kastar jag mig ut ur bilen och tar reda på hur man tar sig tillbaka. Detta fenomen förstår jag inte, har hört det från flera håll - att det ska köras och köras och köras, inte frågas... Men å andra sidan, vi fick ju se en del som vi inte skulle ha sett om vi kört rätt från början.

Nu väntar bastun!