Igår tog pappa sitt sista andetag.
Mamma har kallat hem honom och det var dags att gå nu.
Lilla söta pappa...
De ringde från Källbo runt halv sju igår och meddelade att det ev. inte var så lång tid kvar, men egentligen ringde de fel. Meningen var att de skulle ringa till en av mina systrar som står som en av kontaktpersonerna och som själv jobbar i åldringsvården. Jag åkte upp på en gång och han levde då jag kom, men dog sedan när jag satt bredvid honom. Kändes bra att finnas vid hans sida hans sista stund i livet och jag är mycket tacksam över att han inte fick dö i ensamhet.
Tack pappa för att du väntade in mig och tack för felringningen!
Tack pappa för att du alltid trodde på mig i alla lägen!
Tänk Er inte honom som någon som givit sig av
Hans resa har bara börjat.
Vi lever många liv.
Och det på jorden är bara ett
Tänk Er att han vilar från sorger och tårar
På en plats fylld av värme och trygghet
Där man inte räknar dagar eller år.
Tänk Er hur han önskar att ni visste Att inget utom Er sorg kan dö.
Och tänk Er honom levande
I hjärtat På dem han vidrört.
För ingenting älskat kan någonsin gå förlorat
E. Brenneman Org: "His journey has just begun"
Tråkigt för er. Saknaden av en männsiska lever ju kvar så länge och det är ju tur för vår tid på jorden är ju så kort! Skönt för dig att du fick vara med honom till slutet // Helena
ReplyDelete