Allt blir relativt

Tidigt imorse dog en tremänning till mina döttrar. Han blev bara 20 år. Cancer. Har dåliga erfarenheter av det. En härlig kille med glimten i ögat. Läser vad alla hans kompisar skrivit på hans FB och tänker tänk om det varit C eller S.... och är oändligt tacksam över att jag har dem kvar i livet. Det går inte ens i sin vildaste fantasi att sätta sig in i hur hans nära och kära har det just nu. Ens ev. egna problem blir mkt relativa och små. Livet kan verklingen vara förunderligt, förändringsbart, härligt och så sorgligt och orättvist!