Hur motiverar man...

Hur motiverar man en tonåring till att plugga så att denne tar sig in på en linje på gymnasiet som hägrar, när denne ngn är så vansinnigt skoltrött och omotiverad????

Att vara kvinna i olika delar av världen...

Tack för att jag är uppvuxen och bor i Sverige...! Som jag ändå kan tycka är rätt ojämställt mellan varven. Att vara kvinna i olika delar av världen är rätt tufft. Har precis läst DN och en artikel om en Saudiarabisk piskdom. I Saudiarabien är all makt samlad under deras kung och landet hyllar en sträng lära som heter den wahabistiska läran. Det innebär bla att det råder strikt könssegregering. Kvinnor får inte köra bil eller umgås med män som de inte är gifta med eller besläktade med. Bara en sådan sak....

I allafall hade en 19-årig kvinna stämt träff med en man i en bil utanför ett köpcenter för att kräva tillbaka ett fotografi av denne man. I samma veva tar sig två män in i bilen och körde iväg med paret till en enslig plats där kvinnan våldtogs av sju män. Dessa män har nu blivit dömda till straff mellen 10 månader och fem år och 1000 piskrapp vardera. Kvinnan och mannen som ursprungligen satt i bilen blev dömda till 90 piskrapp eftesom de hade varit ensamma utan att vara gifta. Kvinnans advokat överklagade domen, men det skulle de inte ha gjort. Straffet skärptet till 200 piskrapp samt 6 månaders fängelse....!!!!!!!!!! Samt att advokaten avstängdes på obestämd tid från sin tjänst.

Jag blir så arg när jag tänker på det här... :-(!!!!

Att bli gammal

Att bli gammal är nog ingen lätt resa beroende på i vilket skick man är...
Tänk er att ha haft en stor familj, ett hyfsat stort gäng med vänner, ha arbetskamrater, att i grunden vara en social person och van att ha en livskamrat, så en dag måste man mer eller mindre mot sin vilja flytta på ålderdomshem och helt plötsligt bo själv. Man kanske inte riktigt förstår varför man har hamnat där och känner sig väldigt väldigt ensammen och att det är mycket långtråkigt, samtidigt som man inte är riktigt i skick för att ta sig för något.... och det enda man vill är att få fara hem till ett ombonat hem med lite mer liv och rörelse och sällskap. Visst det finns människor att umgås med även på hemmen, men statusen varken rent mentalt och/eller fysiskt inte är den bästa. Jag har full förståelse för att många äldre kan bli deprimerade... kanske kommer heller inte alla ihåg att de har haft besök för att inte tala om hur många gamla som ytterst sällan har besök och får nästan aldrig känna ngn fysiskt beröring. Jag brukar massera min gamla pappa lite lätt när jag är där.

Glada skratt

Tänk att ett ljudredigeringsprogram på datorn - gratisprogrammet Audacity - kan skapa så många skratt. Döttrarna med kompisar sitter och leker med låtar som de gör om. Den gamla klassikern "Mamma är lik sin mamma" låter nu besynnerligt rolig... och kul har tjejerna!

Annars en lugn söndag med många möjligheter :-)!

Affärsidé???

Idag var jag på stan och fick då lite talfel... och en affärsidé(!) som jag verkligen inte tror skulle slå igenom... Betala för 3 varor, tag 2...! Vad tror ni om det?

MSN = bra!

Det talas och skrivs mycket nu om nätmobbing t ex via Lunarstorm, MSN och andra chattprogram och sajter osv. Visst - det är inte bra, men oj vad t ex MSN kan vara bra - i det här särskilda fallet för både mor och dotter som tycker att matte är pyton... Jag har inte läst matte sedan åk 9 och det tillhörde definitivt inte favoritämnena om jag säger så. Idag skulle tonåringen räkna en massa knepiga tal med x och y och hans moster... jag försökte och var tydligen inne på rätt spår men fattade nada... då kom vi på att dotterns skulle gå ut på nätet och höra om ngn av hennes kompisar kunde förklara... sim sala bim... 5 minuter senare har hon fått det förklarat och polletten har trillat ner. Tack för det du unge man!!! Annars är det fadern i denna familj som brukar ta och hjälpa till med matten, men han är på ranten ikväll och så brukar jag hjälpa till med språk och so:n och dylikt - det är mycket mer mina ämnen. På något sätt känns det som om mattematik är så förknippat med intelligens... typ är man mindre bra på matte så är man osmart... men så är det ju inte!

Har för övrigt fått mineralsminket som jag beställde från Every Day Mineral. Det var jättebilligt då dollarn är låg och ska vara mkt bra och hudvänligt - har läst flera recensioner innan jag vågade mig på att beställa. Dock är det ju kanske inte så miljövänligt att beställa smink från USA (Austin - Texas) om man tänker på att det ska fraktas med flyg, men å andra sidan vart kommer sminket i från som ligger på hylldiskarna inne i stan? Kul med 10 nya ögonskuggor och så det lilla gratiskittet som följde med med ett litet rouge, foundations, concealer och sminkborste och detta för 178,50 kronor inklusive frakt!!! Det stora kittet som jag trånar efter går på drygt 500 kronor - det är ju vad man i vissa märken får betala för en ansiktscreme.

Bakdörrar....

Jag har funderat mycket på det här med bakdörrar sista tiden... och vilken/vilka bakdörrar jag har och vill ha alltså rent yrkesmässigt... När den tanken gror, kan det slingra sig åt i princip vilket håll som helst och växa till något helt annat... Det återstår att se...

Så var den helgen slut...

Hade ju en FengShuikonsult här i söndags och det var spännande. Det var inte några jättestora korrigeringar vi behöver göra enligt henne, men vi fick en hel del tips och idéer och jag har börjat med kontoret.

Hon sa att det var för vilsamt härinne på kontoret om man ska vara kreativ och få ngt gjort, så lite röda accesoarer behövdes. I går var jag på Keramix och köpte två röda glasvasar och ett rött fat. Ska sätta upp röda längder och så skulle jag vilja ha en stor tavla med rött i och möjligtvis lite grönt. Det blev mkt bra med dessa färgklickar!

Helgen har varit rätt lugn och skön - har somnat tidigt både fredag och lördag. Sover gott på den lånade tempurmadrassen kan jag säga.

Åt en fantastiskt god fiskgryta igår som ni hittar på min receptblogg.

Idag har jag hunnit med en del, först behandling hos Biggan. Idag blev det indisk huvudmassage och så fotbadet som sägs dra ut föroreningar från kroppen. Usch hur det vattnet såg ut när det hela var klart...! For sedan flottig i hårer (från den indiska oljan) och handlade till M:et farsdagsmiddag och så in på Ekbergs och köpte en tårta till min pappa som jag sedan åkte och hälsade på.

Sen hem och gjorde en till god middag med oxfilé. Helgen har alltås gått i gourmetmatens tecken...

Ytterligare senare så åkte jag och en av mina systrar till en esoterisk träff med ett stort gäng andra kvinnor och surrade på ett tag. Det var kul att träffa lite annat folk, än dem man vanligtvis umgås med - vilket nu inte ska uppfattas som att mina vänner som jag brukar träffa är trista - för de är ni inte!

Nu väntar en ångbastu - dags att ta ut oljeinpackningen i håret!

Och så då måndag i morgon igen...

Full fart mot helgen...

I veckan känns det som om det bara varit måndag och fredag.

Igår var det en givande dag med första utbildningsdagen för de nya kontaktlärarna i media och IT. Dagen innan var det bl a tredje och sista utbildningsdagen i ljud för dem som är med i förskoleprojektet. En mediepedagog från UR var med och det var givande. Hon är en givare och en mkt positiv och inspirerande person. Kul att våra vägar har möts. Detta var tredje gången jag träffade henne.

Nu ska vi ställa ut förskolebarnens ljudprojekt i decembermånad på stadsbiblioteket. Det blir spännande... Hur ställer man ut ljud? Ja, vi ska göra små ljudkiosker, där vi sätter upp dokumentation på barnen under processens gång, sedan ska jag sammanställa alla ljudproduktioner, så att besökaren kan ta på sig hörlurar och klicka på en skärm och välja vilket program de vill lyssna på.

Många av pedagogerna jobbar på småbarnsavdelning, så det är ju sannerligen en utmaning att jobba med ljud för dem. Ljud är ju rätt abstrakt.

BUN

Är Piteå kommun - Barn och utbildning - rädda som sin kompetenta personal? Skulle de ens bry sig om kompetent personal försvann ut ur systemet överhuvudtaget? Är allt en fråga om ekonomi och ambitionssänkningar? På vilka villkor är skolchefen anställd? Hur mkt mörkas det och tas beslut i det fördolda innan beslut egentligen ska vara fattade?

Unga nyexade pedagoger har inte en chans att komma in i systemet, hur ska det gå när de väljer andra vägar i yrkeslivet och många lärare börjar gå i pension? Ungt, nytt blod förnyar ju och kan tillföra en hel del och komplettera de lärare som jobbat länge. Liksom de unga kan få de äldres värdefulla yrkeserfarenheter.

Jag blir så %&!"&%¤!!!!!! arg när jag tänker på hur min chef blir bemött och behandlad. Hur länge orkar hon köra racet i en verksamhet som ständigt blir ifrågasatt? När tar hon klivet ut och stiger in fullständigt i forskarvärlden? Jag måste säga att jag förstår hennes beslut till fullo, om hon skulle fatta det. Det vore tråkigt men fullt förståeligt. Är vår flyttning bara en rökridå, en tillfällig lösning tills de har dragit ner på pedagogpersonalen på mitt jobb? Bör vi se oss om och skaffa oss en bakdörr, ha ngt i beredskap utifall att...?? Vilken blir min bakdörr i sådana fall? Jag jobbar ju gärna med barn, men det vettetusan om jag vill vara anställd av BUN i sådana fall.... Och i dagens PT, kan man ju läsa om att nu är det stopp med friskolor i Piteå kommun. NOg är det ju märkligt om friskolorna har samma pengar som kommunala skolor, men friskolorna kan göra mer för sina pengar, och i de kommunala finns det inga pengar. Vart tar de pengarna vägen? Administrativa kostnader...?? De får tydligen kosta hur mkt som helst...

PIM, ALS, Studiebesök, förskoleprojektet och begynnande Alzhaimers...

I veckan är det sannerligen full rulle på jobbet...!!!

Ytterligare en PIMexaminationsgrupp idag med många livliga och givande diskussioner, studiebesök från UR i dagarna två som även ska närvara när jag har utbildningsdag 3 för förskoleprojektet (då är jag minsann under lupp... av andra mediepedagoger från UR...!), handledning i klassrummen i att skriva sig till läsning enligt Tragetons modell, förskoleprojektets sista utbildninsdag, It och mediestrategigruppsmöte och en hel del annat. Kul, men intensivt!

I går var det så körigt... hem från jobbet strax före kl. fem, hinna äta, ett måste besök av snabbiskaraktär hos min bror, och så den trevliga silversmideskursen...!

Det blev så virrigt, stirrigt och stressigt, så jag rusade iväg och for till min bror och så då sen på kursen, och döm om min förvåning när kursen är slut kring niodraget och jag ska hem, när jag inser att jag har tagit M:ets rock med hans börs i och hans halsduk . Och ingenting hade jag märkt... Hans rock är större än min, min halsduk är betydligt fluffigare men i samma färgskala och jag har aldrig börsen i innerbröstfickan och den kändes så tydligt när jag skulle hem. Jag fick mig ett gott skratt och en rejäl tankeställare... STRESSA NER!!!

Ge bort en stund

Jag blev så himla inspirerad när jag för ett tag sedan läste Ann-Marie Körlings blogg, där hon skrev så filosofiskt om att ge bort en stund.

Att ge bort en stund innebär att man ger något till någon man gillar - en guldkornsstund mellan allt annat görande.

Jag gav bort en stund till mina två döttrar när lovet började. De fick varsin bok och ett kort där det stod:

"Här får du en stund...! En stund för att läsa en bra bok!"

Vem vill du ge en stund och vad ger du för guldkornsstund?

Havet, vågorna och vinden

Ja, säger bara en sak. Tack Peter Lemarc för att du äntligen har släppt en ny skiva. Lyssna till Havet, Vågorna och Vinden - vilken låt :-)!!!

21 år...

I morgon har min mamma varit död i 21 år... Jag minns måndagsmorgon den 3 november 1986 som om det var igår. Jag var 19 år - hade flyttat hemifrån sedan ungefär ett år tillbaka, bodde ihop med en kille som precis åkt iväg till Boden där han gjorde lumpen.

Telefonen ringde strax före sju på morgonen. Det var nära nu... mamma hade varit medvetslös sedan strax före sex någon gång. Min ena syster hämtade mig och vi åkte direkt till sjukhuset. Kring halv åtta någon gång drog hon sina tre sista rosslande andetag och så lämande livet min mamma. Alldeles för tidigt...

Jag flyttade hem till pappa och bodde med honom på veckorna, när min kille var i lumpen.

Begravningen minns jag inte så mycket av, det är nog enda gången jag har tagit något lugnande. Det var i allfall min allra första begravning som jag var på och vi tog farväl av henne inne i kapellet.

Idag var jag hos min åldrande pappa och jag frågade om han ville följa till graven och tända ett ljus i morgon och det ville han. Tänk pappa om du vetat att du skulle leva åtminstone 21 år längre än mamma. Ja, tänk sa han, det hade jag aldrig trott - att det skulle bli så.

Åren går så otroligt fort. Första tio åren tänkte jag på min mamma varenda dag. När våra döttrar föddes kändes det så tydligt att det saknades en mormor. Mamma var väldigt barnkär...

Efter hennes död mindes jag bara hur hon såg ut när hon var sjuk. Det tog rätt lång tid att minnas hur hon såg ut innan sjukdomen.

Min mamma var en väldigt stolt kvinna, så det var lite svårt att nå henne under sjukdomstiden. Hon ville verkligen vara mamma och den som skulle ha omsorg om sina barn - inte tvärtom. När jag sov hos henne på sjukhuset och jag var där för att avlasta pappa och där för mammas skull för att hon skulle kunna slappna av, så kunde hon säga: Sov nu - jag är ju här, så du kan slappna av osv.

Mamma blev sjuk när jag var drygt 16 år, dessa tre år var en resa mellan hopp och förtivlan, men mest förtvivlan. Jag förstod rätt snabbt att det inte skulle gå så bra och det är rätt jobbigt för en 16-årig tjej att inse det. Under dessa år lärde jag mig en hel del, både rent praktiskt men också mognadsmässigt och mentalt. Mycket av det jag kan har jag lärt mig på egen hand, och ofta lite baklänges ;-)! Men jag kan och det funkar!

Många är gångerna när jag har saknat att ha en mamma som t ex kom hem till mig och hjälpte mig att dona och pyssla lite eller kom förbi med en påse nybakta bullar (för att inte tala om hennes fantastiskt goda köttbullar och en köttbullsås som man hade kunnat dricka - så god var den!), en mamma som bara ringde och ville att vi - mor och dotter skulle gå på stan och ta en fika, eller en mormor som ringer och bara måste umgås med sina barnbarn, en mamma att vända sig till för att få råd och stöd m.m.m.m. i all oändlighet....

Men så blev det inte...

För några månader sedan hittade jag ett handskrivet brev som jag skrev strax efter min mammas död. Det var otroligt sorgligt och smärtsamt att läsa vad jag kände då - en ledsen, förtvivlad ung kvinna...