Gästfrihet

Nu har vi verkligen fått ta del av den amerikanska gästfriheten. Vi har lånat ett vackert strandhus vid Atlanten, där vi får känna oss som hemma. När vi anlände stod Strawberry daiquiris och mat och väntade på oss. Vi bara slappar och njuter och hoppas på bättre väder imorgon.

Intrycken är många....

Intrycken är många.... vilken komers, skaparglädje och uppfinningsrikedom, ingen människa är den andra lik - svarta, vita, gula, smala, tjocka, folk där mittemellan, kontrasterna är många, t ex rika områden kontra trailerområden där allt ser fallfärdigt ut.

Iakttagelser....

I landet of your dreams come true, är många människor otroligt tjocka.... Ser familjer med små barn som vältrar fram hela familjen. Vad äter de, när äter de och hur äter de och framförallt hur tänker de???

Att lära ut ...

... är att påverka andras liv för evigt…!

Yes :-)!

Jag har precis fått en fantastisk liten film i min hand som heter Barns perspektiv, från Klas Viklund på Svenska Filminstitutet. Han såg en fotoutställning på Krokodil som var under juni månad 2007. En utställning av förskolebarns fotografier i åldrarna 1 - 6 år. Utställningen var ett resultat av förra omgången av temat Digital bild i temat Mediepedagogik i förskolan steg 2 som jag är projektledare för.

I efterhand tog han kontakt med mig och ville få ta del av några fotografier från utställningen, och fotografier från ngn förskola som inte deltog i projektet men där barnen har fotograferat.

Efter att ha fått OK, från föräldrar, barn och förskolorna så sände jag iväg fotografierna till Klas och nu har han alltså gjort en kort (2.22 min lång) film som handlar om barns perspektiv, där Marc Levengood pratar till bilderna. Fotograferna står med sitt namn i slutet av filmen.

SMÅ BARN KAN :-)!!!!!

Det är en jättefin liten film och jag känner mig som en stolt och glad projektledare idag :-)!

Om ngn i vårt avlånga land blir nyfiken på filmen och vill se den - ta kontakt med Klas Viklund på Svenska filminstitutet.

In the end, only three things matter

"In the end, only three things matter:

How fully you have lived, how deeply you have loved,
and how well you have learned to let go of the things not meant for you."

Nedräkning...

...så var måndagen gjord då... tre arbetsdagar kvar till en välkomnande ledighet :-)! Jag känner att jag egentligen inte alls har tid att vara ledig pga mitt jobb, men just därför kanske det är otroligt viktigt att vara just ledig... ska verkligen försöka att INTE tänka på ngt som är jobbrelaterat...

Bloggstafett

Detta inlägg finns i original i min arbetsblogg som finns på pedagogbloggar.

Jag är med i en bloggstafett (vill du veta mer och bloggstafetten kolla här - pedagogbloggar, du kan säkert anmäla dig om än sista anmälningsdatum har gått ut) och är utmanad att blogga om följande:

När du behöver energi och ork, har du någon hemlig kraftkälla eller handlingsplan att plocka fram då?

Utan energi och ork… få se då… ja, det händer någon gång då och då. Varför blir man utan energi och ork? Det kan givetvis ha en mängd olika orsaker, men då det är för mycket runt omkring mig som pockar på min uppmärksamhet och jag inte vet var jag ska börja utan bara känner mig stirrig då kan jag tappa all energi - speciellt då det handlar om sådant som är “måste-göra-saker”, som jag inte valt själv.

Då man blir så där orkeslös och utan energi så tror jag att det gäller att ta ett steg tillbaka och som ett steg utanför sig själv. Försöka överblicka situationen och kanske tänka att det är någon annan som är i min situation och vilka råd jag då skulle ge åt den människan? T ex vad är prio nr 1? Vad av allt detta kan du lägga åt sidan ett tag? Vad tror du skulle hända om du prioriterar bort något? Är det någon annan som är beroende av vad du ska göra? Vad är ett bästa kontra ett värsta scenario om du prioriterar bort något? Är det någon som kan hjälpa/avlasta dig med detta? Om detta tankescenario är svårt - finns det ngn runt omkring dig du kan bolla med, som kanske ser det ur ett helt annat perspektiv? Kanske ett möte med ngn som fyller på energi? Det finns alltid ngn klok människa runt om oss, ibland kanske den man minst anar. Det är viktigt att svälja stoltheten och be om hjälp om man behöver hjälp.

Då det mesta i livet känns jobbigt, och det känns som om man inte kommer någon vart… ta en paus (den kan vara kort den kan vara lång). Vad tycker jag är roligt - vad brukar jag må bra av? Vad tyckte jag om att göra som barn? Ofta finns det något där, som vi antagligen roas av även som vuxna om än i modierad form.

Sedan tror jag att det är viktigt att mellan varven sätta guldkorn på vardagen och göra ngt oväntat, roligt, lättsamt, tokigt osv. Vi är så himla förutsägabara trista ibland - i alla fall jag. Fram för lite mer glitter och glamour :-)!! Eller öppna sovrumsföntrena eller kontorsfönstrerna och få in frisk luft, duka fram en god picknick på sängen/kontorsbordet och bara var i det en stund och bjud gärna in andra att vara med! Vi utvecklas ju i möten med andra, och vem vet de samtalen under lätta former kanske ger otroligt mycket energi!

Jag tycker också att man ske ge bort stunder till sig själv - sätta på skön musik, en god kopp te/choklad/vin eller vad man nu tycker om, sätta sig i ngn mysig fåtölj/soffa med favorittidningen/boken - den stunden kan göra så att man är på banan igen. Den viktigaste personen i mitt liv är faktiskt jag själv… så därför är det så otroligt viktigt att lyssna in sig själv och kroppens signaler. För mår jag bra så har jag ju lättare att förmedla måbrakänsla till andra.

Jag tror på att fokusera på möjligheter, istället för på problem. Har man problem, är de till för att lösas! Herregud så klämkäckt det lät ;-)!

Många gånger hamnar jag på skogspromenader när jag är orkeslös och lite down. I skogen känner jag att jag blir energipåfylld. Jag fascineras av färgerna och dofterna.

Och så har vi ju då lite andningsövningar… som gör att man får fokus tillbaka och kan koncentrera sig. Här är en:

Nadi Shodana - växelvis andning Nadi Shodana är en andningsövning som renar kroppens kanaler och tillför energi. Övningen ger lugn och ro till hjärnhalvorna. Många människor upplever ett större lugn och klarhet, genom att använda Nadi Shodana. Så här gör man:

Börja med att snyta näsan och helst ska man ha ett fritt flöde i näsan, dvs. inte vara täppt. Fatta höger hand över näsan och lägg dit tummen på den högra näsvingen och lägg pekfinger och långfinger på pannan. Börja med att blåsa ut gammal luft (energi) ur vänster näsvinge. Andas sedan in i vänster näsvinge. Täpp sedan för vänster näsvinge med ringfingret. Lossa taget med tummen på höger näsvinge och andas ut i höger näsvinge. Andas sedan in i höger näsvinge. Täpp till med tummen och lyft upp ringfingret, släpp ut luften i vänster näsvinge. Och upprepa i motsatt riktning dvs. ta in luft i vänster näsvinge, täpp till. Släpp upp tummen och släpp ut luft osv.

Men summa summarum: Simma lugnt och kom ihåg att andas och njuta av livet - glöm alla måsten mellan varven och var lite busig, säg Ja till dig själv och inte jämt till alla andra!

Jaha, vad ska jag då utmana nästa kvinna som är med i bloggutmaningen med… Snubblande nära att sno en mening från en av deltagarna i förskoleprojektet som de gjorde minutfilm omkring igår : I ett parallellt universum pågår detta… Spännande och svindlande tanke…

Men min bloggutmaning blir följande: Vi möter många människor under livets gång, som enligt mig påverkar oss - på gott och ont, utvecklar oss, förvånar osv osv. Jag vill att nästa bloggar om:

Mötets betydelse för oss människor

(Här finns det då en förutbestämd person som är med i pedagogbloggar som tar vid stafettpinnen)

Hur kan man...

...förhindra andra att vilja utvecklas och blomstra?? Jag bara undrar...

Våga nu!

Hur många av oss går egentligen omkring med en massa drömmar som vi skulle vilja förverkliga, men vi kommer aldrig till skott av en mängd olika orsaker - t ex av rädsla, av oro för ekonomin, vad ska alla andra tänke, fel tillfälle i livet osv osv. Men livet pågår NU! Vem vet om vi lever eller är friska om ett år eller nästa vecka...

Läste i ett gammalt nummer av tidningen Leva om hur man ska få mod att våga förverkliga sina idéer och drömmar. De skriver ungefär så här:

Skriv ner alla idéer, även de som tycks helt tokiga och ogenomförbara. Dessa tankefrön kan vara början till något bra.

Dröm stort och låt din dröm bli nästan verklig. När du har målat upp alla detaljer i din vision kanske den verkar helt realistisk och genomförbar. Eller också ser du hur du kan ta en del av visionen och göra den till verklighet.

Idéer finns runt omkring oss hela tiden. De skapar sig själva, utifrån behov, strömningar, tankar, ord och handlingar som vi har omkring oss. Vi skapar dem tillsammans, i våra möten, i våra samtal. Idén i sig behöver inte vara unik – för du är unik. Använd din unika förmåga att skruva idén så att den skiljer sig från de andra. Använd dina unika förutsättningar för att genomföra idén på ett bättre sätt än andra.
Skriv ner: Vad gör dig unik? Hur kan du göra din idé unik?

Våga låta bli att analysera Tänk inte för mycket, idémakeri och kreativitet kräver att man stänger av hjärnans analysfunktion ibland.
Skriv ner: När du får tankar som hindrar dig ifrån att förverkliga dina idéer, skriv upp, riv ur, släng bort.

I den bästa av världar, hur kan det se ut när allt går din väg och flyter som på räls?
Skriv ner: Gör ett i bästa fall-scenario istället för ett ”worst case scenario"

Om din idé har gjorts förut - vad gjorde man fel den gången som du kan göra bättre nu?

Många kvinnor vill ofta gardera sig och kanske behålla sitt heltidsjobb och börja testa idén på ledig tid. Men försök hitta ett utrymme där du satsar fullt ut på din idé. Alldeles för många bra idéer stupar på att de inte genomförs fullt ut.
Skriv ner: Hur mycket tid, pengar, energi och engagemang är du beredd att satsa?

Våga brinna och våga visa andra att du brinner. Våga ge dig hän och ta plats. För när du själv brinner, när du själv tror och vågar, då får du andra med dig.
Alltför många bra idéer faller på att man försöker gardera sig, hålla distans, inte vågar stå för sin idé eller försöker förminska den inför andra. Varför skulle jag tro på din idé när inte du själv verkar göra det?

Nyfikenhet är en stark drivkraft.Skriv ner: Hur kommer det att se ut, kännas, låta? Vad kommer andra att säga? Hur kommer du själv att påverkas? Unna dig att dagdrömma om genomförandet av din idé.

Våga fråga och våga be om hjälp
Vem skulle du vilja be om hjälp? I din vildaste fantasi? En kändis? En ikon? Någon framstående i din bransch? Var inte rädd för att be om hjälp. Vilka kontakter har du? Vilka vill du skaffa dig?

Spara alla idéer, särskilt de sämsta. De kan vara språngbrädor till nya idéer. ”Okej, så det var en riktigt dålig idé. Hur blir det då om jag gör precis tvärtom?”
Eller så visar sig den dåliga idén vara helt lysande i ett annat sammanhang, i en annan tid, i ett annat perspektiv. Kanske blir den ett perfekt komplement till din allra bästa idé.
Låt stå!
Skriv ner: Anteckna alla dina idéer, bra, halvbra och dåliga – även riktigt, riktigt dåliga.

Då är det bara sätta igång att drömma och visionera då...!

Länktips

Måste bara dela med mig... Har ju hittat en sida där man kan ladda ner scrapbooksaker, t ex bakgrunder, alfabet, knappar, linjer, krusidyller och dylikt. Ser genast framför mig en snygg powerpoint som jag ska pyssla och knåpa. Känner barndomens iver över att klippa, klistra och skapa... och är är länken:

Shabbyprincess

00.33...

är klockan... och jag är vaken...ovanligt...

Vem är du? Vem är jag? Den frågan kan besvaras med en massa titlar. Jag är mamma, har det och det yrket, är si och så gammal osv. Men om man ser bortom ålder och titlar vem är man då? Jag har gjort en parövning just utifrån frågan vem är du som man skulle ställa till den man parade med och vi fick inte svara med en massa titlar. Jag som ställde frågan skulle sen bara lyssna och inte komma in och kommentera på något sätt vad som än hände. Jag ställde frågan och fick till svar - Jag är... och en lång tystnad följde med det svaret och sen sa hon jag vet inte vem jag är, följt med en oändlig stor sorg.

Ja, den frågan tål att funderas på... Vem är jag eller vem är du?

Första gången...

Tänk så många första gångar det finns...

Vilka första gången-sak-situation-upplevelse minns du?
Första natten i den första egna lägenheten var en speciell känsla som kändes rätt bra, men ändå som konstigt.

Första gången jag var utomlands utan föräldrarna... Det gick ju bra ;-) Så otroligt onykter första kvällen, för att inte tala om bakis - men det var en bra lärpenning, tålde inte att se åt alkoholhaltiga drycker flera månader framöver.

Första fasta tjänsten inom barnomsorgen - glad och med tårar i ögonen skrev jag under arbetspapprerna uppe på kommunhuset.

Första gången i tonåren jag förstod att en kille var intresserad av mig. Va-av-mig-???!-känsla!

Första blicken på döttrarna när de var nyfödda - en omvälvande känsla :-)!

Första sommarjobbet - som skräpplockare... och hur vi smygtränade för första gången att köra bil mkt mikrokorta sträckor på en stor parkering på sopstationen, då handledaren var utom synhåll.

Första gången jag föreläste om Ayur-Veda på Stadsbiblioteket, ja det var faktiskt ikväll!

Ja, det finns en hel del första-gången-situationer och tack och lov så kommer det att fortsätta att finnas framöver också.

Utsända

När man blir dåligt bemött av någon, så kan man ju bli rätt sårad, förbannad, bemöta dåligt tillbaka osv, men tänk om man kunde se på dem/han/hon med kärlek och försöka tänka att de har handlat utifrån okunskap och inte klarade av att agera på annat sätt just då. De är antagligen "utsända" till en som en övning i tålamod och som en utmaning, hur flummigt och konstigt det nu än kan låta, så någonstans tror jag att det är så och att detta mötet får en att växa på ett eller annat sätt - som man kan inse när man fått lite distans till det hela.

Däremot inte sagt att man ska tillåta människor behandla en hur som helst och det gäller att sätta gränser, hit men inte längre.

Tidsoptimist, tidspessimist, tidspressare...

Tidsoptimist, tidspessimist, tidspressare... tre ord med helt olika innebörd. Det sista ordet kom jag på nu... och jag är nog en tidspressare... just nu i allafall rent jobbmässigt....

Hur ska jag kunna pressa in en del projektarbetsrelaterade saker i en kalender som är FULL och som mer eller mindre måste in i kalendern. Vem får jag som ny arbetskamrat som jag kan humpa över lite till och när är den arbetskamraten redo att få saker överhumpade till sig?

Möten

Många möten blir det livet igenom... i lördags när jag skulle in på en ayur-vedabutik i Stholm, så vem sitter inte bakom kassan - en a-v kurskamrat från Markaryd... Kul att se honom igen!

Möten idag... med mina kollegor, med ledningsgruppen ..., med barn och pedagoger i Blåsmark, med personal, barn och vuxna på Hortlax bibliotek osv osv. Fler möten blir det innan dagen är slut.

En del möten är intensiva, härliga, jobbiga, tålamodsprövande, energipåfyllande, energislukande, utmanande, roliga, inget speciellt - ja, möten ÄR helt enkelt...!

Vart är alla på väg?

Sitter på Arlanda och tittar på folk. Vart är alla på väg, vad har alla för mål och förhoppningar? Ingen är den andra lik, olika språk och dialekter vart än man lyssnar. Människan är ett släkte i ständig rörelse...