Känner mig inte utvilad och lite småirriterad... Katterna har gått an på morgonsidan. S:et blir 11 år i maj och har i prinicip inte sovit en hel natt sedan hon föddes. Hon kan 7 nätter av 10 inte somna i sin egen säng och de nätter hon somnar i sin säng så kommer hon till vår säng varje natt. När ska detta sluta??? Känner att jag blir irriterad på henne, t ex igår kväll. Vi får inte gå och lägga oss innan hon har somnat och jag var rejält trött och hade bestämt mig för att hon skulle somna i sin egen säng. Två timmar låg hon och stirrade i taket och höll mig vaken, till slut kom hon och då var jag så sur, trött och irriterad så då fick hon lägga sig i vår säng med en del irriterade ord från min sida. Om hon kunde sätta ord på varför hon inte kan sova. Förmodligen får hon en massa skuldkänslor och känner sig värdelös för att hon inte kan somna i sin egen säng och att hon kommer varje natt, då hon dessutom vet att vi inte är så förtjusta i detta och även säger det. Ibland funderar jag på att vi ska söka hjälp för detta.
Jag fattar inte varför hon är så otrygg och den äldre är tryggheten själv och har alltid varit det. Henne skulle man kunna lämna hemma flera veckor utan problem - inte nu för att det är aktuellt, men ändå. Man tycker ju att man uppfostrar dem på samma sätt, men de är så olika som personer och den yngre är väl helt enkelt otrygg i sig själv av ngn anledning...
Har tänkt väcka den yngre vid nio, så att hon i allafall är trött kring tio när hon ska lägga sig. Det blir lätt att man vänder på dygnet när man är ledig så här.
Det är i allafall härligt att vara ledig. Julen var lugn och innehöll en hel del paket. Jag fick bl a en ny digitalkamera - kanonkul!!! Ska försöka ta lite spännande kort med den. Hade tänkt fota lite utomhus i dag, men det är -24 grader ute. Brr!!!
Jaha, nu ska jag försöka fokuersa på ngt positivt och försöka lämna den negativa känslan bakom mig.
