Jag har ett rätt krävande och utmanande jobb mellan varven (men roligt), med många uppdrag och det händer att en del inte förstår det... Jag kan bli ifrågasatt för att jag jobbar mycket och ibland har svårt att prioritera bort vissa arbetsrelaterade saker.
Undra om det hade hänt om jag var man?
Om jag måste ställa in arbeten så drabbar det så många andra än bara mig själv och när man jobbar mot deadlines i vissa projekt blir det än mer stressfyllt när jag mer eller mindre blir ifrågasatt över hur jag prioriterar i mitt liv...Givetvis kommer mina nära och kära i första hand och jag är inte oersättbar, problemet är bara att mina kollegor är lika uppbokade som mig och vi gått på knä under ett par månader så att det känns som om man springer efter vagnen och så har det känts en längre period, tack och lov har vi ju sedan en tid tillbaka fått nya arbetskamrater.
Detta får mig att fundera på en mängd olika saker... att skuldbelägga... och att själv tillåta sig att bli skuldbelagd, vad är viktigt i livet, ska jobbet få ta ett sådant stort utrymme som det gör osv osv osv i all oändlighet...
No comments:
Post a Comment