Har suttit och läst lite tonårsbloggar. Så många unga människor som mår så dåligt och har varit med om både det ena och det andra och som går på psykofarmaka.... Hur har det blivit så här?
Tonårstiden kan ju vara väldigt jobbig och nog var det även tonåringar som mådde mindre bra när jag själv var tonåring, men var det så många som det verkar vara idag??? Vad beror det på? Höga krav av sig själv och omgivningen, föräldrar som ska förverkliga sig själv, samhället i stort?? Vad tror ni?
Jag blir rätt mörkrädd när jag läser... Hittade bland annat två tonåringar som jag haft på dagis som vi då i allafall trodde kom ifrån en rätt fungerande familj... men oj vad de har fått vara med om tragiska saker och fått utstå hemskheter och hur dåligt de mår som tonåringar idag.... in och ut från psyket... en kamp för att orka överleva. Tänk så många barn vi pedagoger möter, som far illa.... en del som vi vet om där resurser sätts in, men säkert är mörkertalet rätt stort...
Beror ökningen på att det är mer okej att säga att man mår dåligt?
ReplyDeleteBeror ökningen på ökade krav?
Beror ökningen på att vi har fler valmöjligheter att göra idag, och att vi får möjligheten att välja allt tidigare?
Att signalerna är "att det beror på dig, hur det går" vilket genast lägger ett tungt ansvar och risken att välja "fel" känns stor.
Att vi inte pratar om att man faktiskt inte kan välja "fel" för stunden, om det sedan visar sig att det är dags att välja en annan väg så är det ett nytt val.
Jag har funderat så mycket kring detta, och det rymms inte i en liten kommentar. Men det duger att tänka till om man ska komma till några lösningar. Piller är sällan den långsiktiga lösningen....
Mvh Hannah B