Ibland funderar jag på om jag verkligen är mamma till mina avkomlingar.... speciellt en av dem... så diametralt motsatta....(om än ska erkännas att vissa saker känns igen) Kan tro också att allt det mamma tycker är viktigt, ska nästan per automatik tyckas är totalt oviktigt. Miljöfrågor.... Engagemang... Vad då - orka bry sig???!!! Så töntigt att släcka ner.... Osv osv osv. Skulle kunna fortsätta länge... Någon som känner igen sig? Ska förstås tilläggas att det trots allt är ett väldigt älskat barn, ja det är de ju båda två förstås!
Men ibland blir jag rädd att de nästan inget ska kunna den dagen de flyttar hemifrån? Curlade- ja visst till viss del... men vi ställer också vissa krav. Tur att man får feedback från andra som har med dem att göra (då vi inte är med), att de visst kan och är mycket socialt kompetenta.
No comments:
Post a Comment