Jag har skrivit om det förr... vilka spår/avtryck vi ger ifrån oss till andra människor. Spår som vi själva inte tänker på eller kommer ihåg, men som har haft betydelse för andra.
I måndags var jag på ett ställe på kvällstid och det kom bl a att handla om avtryck från förr, som jag verkligen inte hade en aning om skulle dyka upp i det sammanhang jag befann mig i. I allafall kommer det fram en kvinna till mig, som idag måste vara närmare 30år, som säger att hon bara måste få krama om mig. Jag känner igen henne från somrarna -88 och -89 som ett kollobarn som jag var kolloledare för. Hon berättade att jag hade betytt så mycket för henne, bl a i stunder av svår hemlängtan och hon säger sedan till mig: De dagar du känner att du har värdelösa dagar, ställ dig då framför spegeln och titta noga på dig själv och kom ihåg att du är en mycket fin människa som har mycket att ge. Du är snäll och omtänksam.
Tänk att hon burit med sig det i så många år, och jag har aldrig tänkt på det... Visserligen kommer jag mycket väl ihåg denna tjej, men jag visste inte att jag satt sådana avtryck hos henne. Jag är tacksam över att hon delade med sig av detta till mig :-)!
Tack för du XX påminde mig om vikten av att tala om för mina medmänniskor att jag tycker om dem och att de har betydelse för mig.
No comments:
Post a Comment