Hittade just ett gammalt VHS-band med från vår yngsta dotters första år. Herregud vad åren går fort...! Det var ju igår lillnanna var så liten... Och storasyster Bus... det bara spelade i ögonen och kroppen och den där spejsiga rösten... VAD SÄJDE DU DÅ??? Och idag är de 13 och snart 16 år... De här åren har rusat iväg och jag blir så varse om att vi verkligen bara har de till låns...
Snart är de på väg ut i vida världen på egna äventyr... Och just nu är de i en period där man själv inte är så himla intressant mellan varven, men bra att ha ändå när det gäller service och pengar och viss omtanke om än den där omtanken kan vara nog så besvärlig ibland...
Det får mig också att tänka så viktigt det är att ta sig tid för varandra och finnas till hands - att barnen vet att vi finns där, om än vi just nu mest/helst ska vara bakgrundsfigurer, för dem i vått och torrt. Att vi försökt lära dem att gå på magkänslan och känna vad som är rätt och fel, försökt ge dem en trygg grund att stå på. Vi får hoppas att den grundtryggheten följer dem hela livet.
No comments:
Post a Comment