Idag har hemtjänstassistenten varit hemma hos pappa och M. Tyvärr kan vi inte få det boendet som vi hade önskat. Utan ett boende en bit utanför stan - ett demensboende med låsta dörrar, där han inte får ansvara för pengar, bor i ett litet rum osv. Det känns som om vi ska skicka honom direkt in i en depression och en försämring rätt omgående. Det känns jättetungt.... och vi vet ju att han verkligen inte vill detta. Han inser ju inte att han har några problem, så för honom måste ju detta te sig mkt märkligt, kanske rent elakt. Typ ingen vill ha honom... Kan ju bara tänka mig själv in i situationen om jag anser att jag inte har ngr problem och så ska ngn tvinga mig till något. Rätt kränkande måste det vara.
Det är inte lätt att vara vuxen, mogen alla gånger och ta de "rätta" besluten... Tills augusti kan han vara rejält försämrad... Jag vill INTE ta de beslut vi måste, men jag vet och förstår att vi måste göra det...
No comments:
Post a Comment